Värderingar.
Ganska skönt att umgås med dem såhär efter att man flyttat. En mycket skönare relation har dykt fram.
Mamma städade och jag följde henne från rum till rum, satt i trappen när hon skurade golv och satt på stol med fossingarna i luften när hon gjorde annat.
Vi pratade om strejken bl a, den kommande that is.
Pappa tycker att såklart ingenting blir bättre av strejk inom offentliga sektorn, och visst har han rätt, arbetsgivaren drabbas ju aldrig direkt på samma sätt och jag vet inte ens själv om jag tror på det här.
Jag menar, vid fara för allmänheten fegar ju allting ur, säkerligen kommer det komma dispenser. Men fan, jag är ledsen men allmänheten behöver drabbas! Det är ju inte så att jag vill att patienterna ska dö, det känns onödigt. Men det får gärna bli kännbart. För alla. Egentligen tror jag inte att strejken kommer leda till nåt stort så, som man tänker en strejk ska göra. Som gruvstrejken. Men den leder till uppmärksamhet och den i sin tur leder till tryck och medvetenhet. Me like.
Ja. Som ni smarta sötnosar säkert förstått handlar det såklart om sjuksköterskornas löner.
En hamburgejobbar på McDonalds tjänar 17910kr. jag gillar McDonalds, det är gott och chokladsåsen på glassen är ett parasoll på en överhet dag!, så dom får gärna ha den lönen vilken inte ens är en höjdarlön.
Men en sjuksköterska, som har hand om liv, har 3-åring universitetsutbildning och kunskap för att klara det ansvar hon faktiskt har tjänar i medianlön 18400.
Snabbt räknat 500kr mer än hamburgevändaren.
Som minst kommer min studieskuld ligga på 155 000, för mina tre år, jag kommer att få betala ca. 600kr till CSN varje månad. vilket indirekt innebär att glassupphällaren tjänar 100kronor mer.
Det känns fel.
Jag har inte valt det här yrket för pengarna, jag är verkligen så klyschig att jag älskar att jobba med människor.
Jag kan inte tänka mig nåt annat. Jag vill kunna hjälpa människor och jag vill besitta kunskapen. Jag vill finnas där. Och jag vet att jag kommer trivas.
Så jag känner oavsett lön att det är rätt för mig. Men det känns fel i samhället. Fel mot patienterna.
Tycker man inte att det är viktigt att någon finns där när man kanske är i sin livs värsta situation?
Jag menar seriöst, värderar man hamburgaren högre än att få bra vård när man behöver den?
Visserligen har jag hört att folk klagar på sjukhusmaten men det får väl fan finnas gränser...eller??
www.upproret.se
Våren.
Var en sån där perfekt (nästan målad bild) av våren idag. Skönasköna älskade solen är här och har gett mig ett välbehövt leende mitt i allt annat.
Skulle på kalas och promenaden dit var så idylliskt vacker, solen lyste och jackan fick jag bära i handen, så hade dom ställt upp ett tivoli precis där vi gick. Mitt i lilla Nackstahood. Dom hade dock ingen sockervadd av vad jag kunde se (vilket annars brukar vara anledningen till största trivsamheten på tivoli för mig) så vi gick vidare och jag såg årets första (för mig) tussilago.
Gamla hederliga saft och tårtkalas är annars alldeles för underskattade tycker jag. Är ju helt perfekt! : ) Den ultimata tillställningen.
Och det var även denna också. Massa mumsig tårta och kakor. Ida (födelsedagsbarnet) hade gjort långbord, kaffet fick vi slåss om men ingen kom till skada iallafall och saft fanns ju alltid till förlorarna.
Mysigt att bara träffas och fika lite sådär, självklart lite examinations-snack mellan varven men trevligt och mysigt att träffa alla under lite mer avslappande former.
Mysan på första vår-upptäcksfärden.
no no never.
No I am yours
With crippled anger
And tears that still drip sore
But I do not want to be afraid
I do not want to die inside just to breathe in
I'm tired of feeling so numb
Relief exists I found it when
