Kände mig inte ens trött när jag gick till jobbet imorse, brukar annars inte vara sådär jättepå det här med att gå upp 05:00. Men en extra halvtimme eftersom jag sov hos M&P gjorde visst susen :D
Gick till jobbet i mörkeret och kylan och inte ens mina kalla händer (glömde vantarna!) kunde ta bort den härliga känslan som Johnny cash leverade i mina öron. A thing called love, så skön röst och låt, nog en av mina all time favoriter, rekommenderar starkt! :)

".....You can't see it with your eyes, hold it in your hand but like the wind that covers our land
Strong enough to rule the heart of any man,
This thing called love.
It can lift you up, never let you down, take your world and turn it all around.
Ever since time nothing's ever been found,
That's stronger than love..... "

Nån dag när jag (nån) har lärt mig så ska jag lägga upp låten här. *blinkblink*

Träffade mamma på lunchen och åt på patienthotellet, världens godaste med världens bästa mamma som är så snäll å bjuder lille mig...hehe.

Gjorde fiskbullsgratäng till middag, blev superbra! Är ju ganska skoj att laga mat ändå, kanske skulle börja göra det lite oftare... menmen marängswish kan man faktiskt också leva på :p

Nu ska jag se sjukhuset. Kramlings! 

Pju! vilken tur att jag köpte en sån utomordentligt trevlig mössa idag!
Klev av tåget och helt plötsligt var det kallt... Typiskt.
Blir nog att ställa undan ballerina för året nu, tråkigt. Vi har haft det väldans trevligt tillsammans och inga snygga vinterskor har man heller...vart hittar alla sina?? suck.

Idag var en från och till trevlig dag. Började med att se klart Bee movie med Patrik som jag visst somnat ifrån igår. Sånt är jag ganska bra på :D
Men till mitt försvar var att jag även såg 27 dresses igår, 2 filmer på en kväll! :o
Ja, jag kan iallafall säga att Bee movie var stinget bättre än 27 dresses (haha, nu var jag skojig, visst då?)
Sen åkte Patrik och jag till ikea, dumt val kanske på en söndag efter löning men kön var ändå relativt kort. Jag köpte 2 nya små tillskott av mina favorit lampor (Ni vet, Knubbig, dom runda. finfinfina bordslamporna). Fick som vanligt världens beslutsångest i affären. Vit eller svart??!
Jag hade lixom tänkt mig två små, eftersom jag redan har en stor rosa.
Nåja. blev tillsut en vit och en svart. Ska lixom känna mig för nu och som Patrik sa så borde dom ju finnas kvar hela året (2009) eftersom dom finns i katalogen. (Åh! när 2010 går mot sin början kommer jag ha massor massor MASSOR av dom underbara små rultiga lamporna.)


Vit eller svart? (hjälp mig..)

Sen blev jag sådär panikartat hungrig så hade jag inte haft lite marabou apelsinkrokant (himmelriket) i väskan hade jag nog dött på fläcken.
Åkte efter det till McDonalds och köpade hamburgers. Patrik vågar ju som vanligt inte gå in (varför drabbar detta alltid mig?) ja så då fick stora starka modiga jag köpa dom.
Gott var det iaf!
Efter det åkte vi runt och letade bärbar dator till mig. Måste nog ha en när det börjar dra ihop sig mot c-uppsats, men jag ska nog vänta till mellandagsreans trots allt. Och hoppas på det bästa...

Vi åkte hem och då hände nåt märkeligt som jag nog än i denna timem ej förstått och Patrik blev sur. ja så då försvann lite tid i surande. Sen var vi in en sväng på Mio och funderade lite över möblemanget. Är ju inte så långt tills man är klar nu (iiiiiii, skrämmande härliga tanke!) och ska flytta och då måste man ju ha en fin plan klar!

Japp. det var dagen.

Förresten! I fredags var jag och kollade på ECT (Elektrokonvulsiv behandling). Inte så läskigt som jag trodde. Men helt sjukt att det kan fungera. Kroppen utsätts för elektrisitet i 7 sek. (egentligen 0,7 millisekunder under 7 sekunder, eller nåt sånt..).
Häftigt var det iaf att se hela förloppet. Från sövning till den totalt spända kroppen till lite ryck och sen ut och vakna och allt klart...
Helt klart häftigt att detta kan hjälpa så många. Vilken tur vi har som kommit på dessa märkliga metoder!

Nej. nu ska jag se TV. (Äntligen!)

Jao...så vare strax dags igen för att åka till praktiken. Gör näst sista veckan på psyk nu...känns trots allt skönt att snart vandra tillbaka till skolan, för praktik är väl inte min favvo sysselsättning kan man ju säga.
Men det har varit grymt roligt den är gången faktiskt! Först 4 veckor på vårdcentral och få ta så många "egna" patienter, och lixom filura på vad dom behöver hjälp med. Kunna sitta och prata med dem och känna att man gör lite nytta.
Men som vanligt just när man känner att man vet vad man ska göra och har lärt sig datasystemet och rutinerna ska man vidare.
Så nu är jag då inne på vecka 3 av 4 på psyk.
Känns väl inte riktigt som min grej, men vissa dar är sjukt roliga! Och väldigt bra för mig att få se, för nu när jag går därifrån är jag nog aningens mindre skeptisk än tidigare. Men trots allt vill jag nog helst jobba inom soma.

Igår var vi däremot på skolan för en sk. Omvårdnadshandledning. Vi sitter i ett litet gäng och pratar om praktiken.
Ett möte som kan kännas lite onödigt ibland men vars bästa egenskap är att man äntligen får träffa lite klassisar igen!
Vi pratade litegrann om hur det såg ut på våra olika avdelningar innan allt lixom som vanligt tog en ivrigt diskuterade vändning. Varför tvångsintas en mansik person som inte vill ta sin medicin (för att dom ju redan är Gud, och absolut inte sjuka) men inte en människa som vägrar ta sitt insulin och då sakta men säkert leder sig själva in i graven. Vart ligger vårt ansvar? Och vad är skillanden mellan kroppslig sjukvård och psykisk?
Ja. en het debatt alltså ;)
Vår lärare kom tillsut på en bra idé om att alla som har diabetes skulle få ett eget dataprogram där man kan skriva in sina blodsockervärden och sin livsstil och sen på så sätt få en förväntad livslängd... "som en rolig tävling!"
T ex. "du har....3 år kvar att leva". Jag ställer mig liiiiiite skeptisk till metoden. Men kanske nåt ditåt skulle kunna sporra patienterna att åtminstone förstå allvaret i det hela.
 Efter detta spårade mötet ur och vi satt mest och skrattade och kom på sjuka metoder att handskas med patineter som inte vill göra som vi vill att dom ska göra!
Det är det sköna med dom här träffarna. Allt som känns så svårt och hårt ute på praktiken lixom avdramatiseras här inne, och allt behöver inte vara så jävla seriöst jämt.
Kanske är en rätt bra grej ändå. Dom här handledningarna.

Nixel. Nu måste jag göra mig iordning för ännu en psykdag, får väl se vad som händer ikväll. Det är det spännande med den här praktiken, man vet aaaaldrig vad man kan förvänta sig...