we all have an angry heart, sometimes.
Är nästan skönare att vara respondent, trots att man måste försvara sin lilla bebis :)
Vår lärare var sjuk så vi fick sköta oss själva, men det gick riktigt bra. Var skönt att slippa läraranas småprat och lägga-sig-i-prat så vi var klar strax innan elva. skööööönt må jag säga, då vi hade bokat salen till 17.
Så eftersom att allt gick så smidigt så hann jag till Birsta och skulle köpa min kamera som jag spanat in.
Jag var där kvart i ett och dom skulle lägga fram dem 13:00 men dom var ändå slut! (attansbalja) Men sen lämnade en kvinna tillbaka sin och då bara snodde en annan tant (läs: kärring) den. Fast jag skulle ha den. Fast jag bara inte stod närmast just då :(
nej fy fan.
Ja och då kände jag helt enkelt bara att jag vart sådär riktigt asförbannad. pang bomb. Rakt på hennes fula näsa. Direkt där. på fläcken. ...Men eftersom att jag är en snäll flicka så gjorde jag inte det. (typiskt, det hade känts fan så mycket bättre...)
Men det var inte så mycket att hon tog sista exemplaret som att det var hennes brist på ödmjukhet. Ett litet sorgsamt leende eller "vad synd att det var sista.."och några uppmuntrade ord hade räckt.
Fy fan. hatar folk som lixom inte har den förmågan. Det som är en sån fin egenskap.
När jag var hos Mammut och Papput och åt för några dagar sen så började vi disskutera sympati. Mamma tycker det är att vara snäll, att visa sympati. Men jag håller nog inte riktigt med henne. Pappa går som vanligt sin egen väg och håller inte med nån, utan har egna tankar om allt. Det behöver faktiskt inte ens ha med ämnet att göra.
Men sympati är säkerligen en liten del av snällhet. Snäll är bara ett så stort och övergripande ord.
I en undersökning gjord på svenska folket, där de skulle avsluta meningen "Jag är..." skrev de allra flesta snäll.
Man hade ju kunnat skriva vadsomhelst (Lina, 21år, ssk-stud., kramgo, rosa...anything.)
Men det är väl bra förstås, att så många är snälla. pfft....
Tack och lov, annars vet man inte vad som kunde ha hänt, så kunde man få skicka efter såna kameror i snälla Gävle (börjar gilla stan mer och mer..) så snälla Patrik fixade det åt mig :D *weee*
Nu kan jag snart börja fota igen.... jag har saknat det.
Sen gick jag en sväng i Birsta och vem sitter där om inte självaste Sibel, ringde Patriken direkt och meddelade att hans drömtjej var här....hos mig :p
När jag tittade på Sibel fick jag som ett leende på läpparna, som (antar jag) när man änteligen kan köpa den där superroliga leksaksbilen till sitt barn och ser glädjen i hennes ögon. För jag tänkte att hade Patrik varit här nu och bara av en slump sett Sibel hade nog hans ögon glimmat lite extra...*hoho*
Menmen, han får väl sin chans en annan vacker dagg.
Sen hittade jag världens gulligaste väska. brun. med rosett. och fejkläderband att ha runt axeln.
Åh. då höjdes mitt humör en aning iallafall :)
MMS.ade syster nr2 direkt när vi kommit hem (väskan och jag).
Tror jag ska ha den imorrn. Ska nämligen på middag med Emma W och Ida. Drick vin och snacka skit och bara njuta av lugnet före stormen. mys :)
Nej..nu äre dags för lite godistajm tror jag bestämt. Köpte en toblerone modell stor idag *glädje*. Ska väl brodera lite på tavlan också så den blir klar nångång...
Ha det bäst! /Li.
Såna här dagar...
En vecka kvar nu på praktiken. Trodde inte jag skulle säga det men det ska bli skönt att komma tillbaka till skolan.
Trots alla tentor och examinationsseminarium som väntar innan sommaren så känns det bra att saker och ting blir som vanligt igen, nånstans där man hör hemma lite mer och inte ständingt har någon som kikar över ens axel och bedömmer allt man gör.
Sen har väl ingen av oss praktikanter riktigt trivts på vår praktikplats, så svårt att komma in i gruppen, känns som man börjar om för varje dag.
Jag längtar så till sommaren. Till lite värme och ljus.
Jag tror inte att det bara var en härlig vårkänsla innuti när jag var i Gävle utan att det också var en känsla i luften, på marken... och här är bara snö. snö snö snö. Nu är jag fan less.
Foto: Patrik Larsson www.dragonph.se
Vakuum.
Ni vet på alla dessa lektioner man genomlidit som handlat om atomer och små små saker och om rymden. Den obegripliga rymden, som aldrig tar slut och bara finns där fast man vet inte vad som finns där. Och så dessa svarta hål, som bara slukar allt...till vad? Som ett vakuum. Där det inte finns annat än just det som finns i det svarta hålet, som man inte vet vad det är.
Jag har alltid känt mig skeptiskt till det. Jag vill att det ska gå att förklara. Jag frågar alltid om allt i en oändlihet tills lärarna bara "suck Lina. Det är bara att acceptera".
Men nu förstår jag.
Vakuumet.
För precis så var det.
Nåja, det hela började när jag åkte till Valbolandet och till Patrik i torsdags efter ännu en vecka på sjukhuset.
Vi tog det lugnt, jag testade forden lite för att se om den kunde komma ut genom garaget och träna den att rulla med mig. Vi trivs bra ihop, den är extra glad nu när den fått bra högtalare och kan sjunga ut ordentligt också. Vi åt på McDonalds som belöning för att jag så duktigt skrev klart B-uppsatsen för några dar sen. Vi såg på TV. Åt.
Allt är tillfälligheter. I lördags var jag så supernära att åka hem för jag höll på att dö av äckel och krypkänslor som jag helst inte pratar om för då måste jag gå och riva av min hud. Men jag kom tillbaka, efter att ha suttit å väntat på bussen ett slag, och hjälpte Patrik städa lite. Och det var nog tur. Vi hade en trevlig dag och kväll med melodifestivalen där tyvärr den där Charlotte gick vidare. Men i övrigt var det trevligt. Med mys och brownies och ostbågar :)
Vem som helst kan locka mig med lite choklad.
Ja gick och la mig vid elva och läste min konstiga underbara bok om Nancy som fick sitt hjärta krossat och började jobba som manlig hora (är egentligen en vacker kärlekshistoria, läsläs! "kyssa sammet")
Vid tolv satte sig den där P vid datorn och jag trodde han skulle däcka sittande, så då vart jag less såklart för jag hatar att inte somna först. Men han hämtade sig och kom och la sig. Och en stund senare hände det. Vakuumet. Som om allt stannade. Vid sex hade vi fortfarande inte somnat, och i min värld hade klockan heller inte fortsatt ticka.
Kändes bara som om världen stannat. Just i hans armar.
Lite tårar, lite annat, många ord. Så en matpaus vid tre nångång. Kändes som vi på en natt ordnade allt som så länge bara legat och irriterat som ett infekterat sår, utan antibiotika.
Jag tror vi hittade vårat antibiotika. Jag hoppas det.
Jag lämnar något kvar i dig
För att du ska minnas mig
Bilden av den stund som var skall visa sig igen
Och ge liv åt drömmarna och det som kommer sen
kväll.
Jobbade/Praktiserade kväll idag. Först fick jag brev från skatteverket, jaha tänkte jag. då var det dags för deklarationen igen...
Men när jag öppnade brevet stod det "förseningsavgift skattedeklaration, nov 2007" Genast blev jag lite rädd, för 500spänn är mkt för en liten student.
Jag ringde pappa *litentjej* men han tyckte väl att jag skulle ringa dom. Sagt och gjort. Samtalet löd ungefär såhär:
Jag: Jag undrar lite över en föreseningsavgift här...i november...
Skattekille: Ja, men vad deklaraerade du? har du siffrorna framför dig?
Jag: eh....nej?
Skattekille: Vad har du deklarerat då?
Jag: ja....men du vet....det vanliga..? typ. ja. jobb och sånt.
Skattekille: Men hur hanterar du de anställda då?
Jag: ursäkta?
Skattekille: Ja, vad för slags företag driver du?
Jag: ursäkta??! jag har inget företag....
Skattekille: Jamen alltså...hur driver du ditt företag?
Jag: Men ja har inget företag!!
Skattekille: (tyst) jaha... ja.... då vet jag inte.
Jag vände sedan på brevet och insåg att det enbart fanns en adress och ett lägenhetsnummer och att lgh.nummret inte var mitt...PJU!!!
Ett problem mindre.
Sen pratade jag med posten och Åsa ang. ett litet utdelarjobb.
Jag tycker att det är extremt jobbigt att ringa folk och hålla på, så idag blev jag lite stolt över mig själv :D
Sen bar det iväg till jobbet. var väldigt längesen jag jobbade kväll, men skönt att få sova ut...
Tur var det också nu när det var hel massa saker som behövde fixas på dagen. Det kan jag känna är ganska skönt med ett jobb där man jobbar helg ibland, att man faktiskt får lite lediga vardagar då man kan få lite uträttat också.
Ja, på jobbet visade det sig att sköterskan för kvällen var en från rekryterinen som var väldigt ny, just på kirurgavdelningen och hade fullt sjå med sig själv och allt runtomkring att hon inte riktigt orkade med oss (praktikantisar).
Hon tyckte väl först att vi kunde jobba som undersköterskor (men vi gör ju redan lite av båda jobben iochmed att vi jobbar med våran sal, där vi tar hand om det mesta med våra patienter.) jag sa att vi brukade ha hand om vår sal och att hon kanske kunde se det som en tillgång?
Hon tittade lite nervöst upp och sa att hon "hitills sluppit såna där" (såna där var alltså såna som mig. praktikant.)
Tack för den.
Jag har hitills inte sluppit såna där, otänka människor.
Känns dumt att ständigt få börja om, med det vi redan kan. Att varje dag få bevisa det ger oss ingen chans att utvecklas.
Men det blev bättre och bättre ju längre kvällen led. jag tror hon förstod mig tillsut och började faktiskt visa olika saker ja inte kunde och gav t.o.m komplimanger då hon tyckte jag gjorde något bra. Och mer och mer släppte hon oss. Jag tror hon insåg fördelen med praktikanter. :)
Alltid nåt gott...
Det luktade havregrynsröt i hela trapphuset när jag kom hem.
Jag blev själv inspirerad även fast havregryn gör sig bäst i chokladbollar (c-deg, eftersom jag sällan orlkar rulla dme till bollar utan bara hällerlite pärlsocker direkt i bunken) och gjorde lite gröt själv. Havregrynsgröt och pizzasalllad från i lördags, det är livet det :p
Nej. nu ska familjen sova.
Kiara.
Mysan ger fina godnattpussar.
efter själens törst.
Så jag får väl stilla din hunger lille vän.
Igår var Brita och Johanna här på en liten mysig pizzatajm till melodifestivalen. Turligt nog gick Nordman vidare och kanske ännu bättre åkte Carola ut. Lyckan var total och jag tror inte ens det berodde på godiset, vinet eller sällskapet. Johanna blev tvunen att trösta sin boyfriend så Brita och jag gav oss iväg på stan utan henne senare på kvällen.
Kåren såg som vanligt dödare än dödast ut, med fler anställda än besökare så vi gick vidare till O'lerys istället.
En trevlig kväll fylld av dans, fan så längesen. Dansa är nog det bästa som finns.
Tyvärr (för andras öron iaf) hann vi med lite karaoke också.
kan ni se vilken låt vi sjunger? ;)
Sen tror jag Patrik blev lite orolig. Dels för att jag jämt vill gå hem. Kanske också på grund av ett uns svartsjuka nån sekund, rädd för att nästan ha förlorat mig vart du ängslig. Men det var ju också därför du nästan förlorade mig helt. Snöret har alltid 2 ändar. Det har livet också....
"Passioner kräver mer än en, man bör vara två. Då du glömde alla lagars krav, men sen tog det slut när en rädsla smög sig in, att jag inte bara var din...
Se dig själv och se dig omkring är det viktigt att jag bara är din?
Kroppar möts men det kommer först efter själens törst.
Om kroppen är ditt tempel bör själen vara din gud och den kraft som skall förena oss finns under din hud
Du kan fånga det du saknar den natt som sveper förbi
Är du lycklig när du vaknar sen, just då är du fri
Men om du vill äga allt blir du kvar där det är kallt."
Mitt ödesträd har slagit ut! Det var lite magiskt. För i flera år har det bara varit grönt grönt och grönt och växt som ett tok. Men först kom vita små knoppar och nu Nu har alldeles röda vackra blommor kommit ut ur det vita. som magi.
Fin magi, inte sant?
Nej, idag har jag skrivit långt på min B-uppsats och den börjar sakta men säkert ta sin form så nu tycker jag verkeligen att jag har gjort mig förtjänt av lite glass med hallon och sås :D
Jag är det största godismonster jag känner. and proud to be.
Puss o kram over and out/L.
