Viita

Idag var vi tillbaka i skolan igen, var nämligen dags för opponering av B-uppsatsen.
Är nästan skönare att vara respondent, trots att man måste försvara sin lilla bebis :)
Vår lärare var sjuk så vi fick sköta oss själva, men det gick riktigt bra. Var skönt att slippa läraranas småprat och lägga-sig-i-prat så vi var klar strax innan elva. skööööönt må jag säga, då vi hade bokat salen till 17.
Så eftersom att allt gick så smidigt så hann jag till Birsta och skulle köpa min kamera som jag spanat in.
Jag var där kvart i ett och dom skulle lägga fram dem 13:00 men dom var ändå slut! (attansbalja) Men sen lämnade en kvinna tillbaka sin och då bara snodde en annan tant (läs: kärring) den. Fast jag skulle ha den. Fast jag bara inte stod närmast just då :(
nej fy fan.
Ja och då kände jag helt enkelt bara att jag vart sådär riktigt asförbannad. pang bomb. Rakt på hennes fula näsa. Direkt där. på fläcken. ...Men eftersom att jag är en snäll flicka så gjorde jag inte det. (typiskt, det hade känts fan så mycket bättre...)
Men det var inte så mycket att hon tog sista exemplaret som att det var hennes brist på ödmjukhet. Ett litet sorgsamt leende eller "vad synd att det var sista.."och några uppmuntrade ord hade räckt.
Fy fan. hatar folk som lixom inte har den förmågan. Det som är en sån fin egenskap.
När jag var hos Mammut och Papput och åt för några dagar sen så började vi disskutera sympati. Mamma tycker det är att vara snäll, att visa sympati. Men jag håller nog inte riktigt med henne. Pappa går som vanligt sin egen väg och håller inte med nån, utan har egna tankar om allt. Det behöver faktiskt inte ens ha med ämnet att göra.
Men sympati är säkerligen en liten del av snällhet. Snäll är bara ett så stort och övergripande ord.
I en undersökning gjord på svenska folket, där de skulle avsluta meningen "Jag är..." skrev de allra flesta snäll.
Man hade ju kunnat skriva vadsomhelst (Lina, 21år, ssk-stud., kramgo, rosa...anything.)
Men det är väl bra förstås, att så många är snälla. pfft....
Tack och lov, annars vet man inte vad som kunde ha hänt, så kunde man få skicka efter såna kameror i snälla Gävle (börjar gilla stan mer och mer..) så snälla Patrik fixade det åt mig :D *weee*
Nu kan jag snart börja fota igen.... jag har saknat det.

Sen gick jag en sväng i Birsta och vem sitter där om inte självaste Sibel, ringde Patriken direkt och meddelade att hans drömtjej var här....hos mig :p
När jag tittade på Sibel fick jag som ett leende på läpparna, som (antar jag) när man änteligen kan köpa den där superroliga leksaksbilen till sitt barn och ser glädjen i hennes ögon. För jag tänkte att hade Patrik varit här nu och bara av en slump sett Sibel hade nog hans ögon glimmat lite extra...*hoho* 
Menmen, han får väl sin chans en annan vacker dagg.

Sen hittade jag världens gulligaste väska. brun. med rosett. och fejkläderband att ha runt axeln.
Åh. då höjdes mitt humör en aning iallafall :)
MMS.ade syster nr2 direkt när vi kommit hem (väskan och jag).
Tror jag ska ha den imorrn. Ska nämligen på middag med Emma W och Ida. Drick vin och snacka skit och bara njuta av lugnet före stormen. mys :)



Nej..nu äre dags för lite godistajm tror jag bestämt. Köpte en toblerone modell stor idag *glädje*. Ska väl brodera lite på tavlan också så den blir klar nångång...
Ha det bäst! /Li.