Viita

Jag är glad att vården förändras. 
I vår utbildning finns nu nästan lika mycket av psykiska biten som av den fysiska, helheten av människan alltså. Att man tar in alla bitar den fysiska kan inte läka om inte den psykiska också hänger med och vice versa, för att uppnå bästa möjliga vård.
Men jag tycker mig även se en förändring hos läkarkåren.
Därför har jag delat in alla läkare som kommer till oss i små fack. Nya sorten och den gamla sorten.
Den nya sorten har ett mer omsorgsinriktiad tänk. De sitter hos patienten, förklarar och vill tänka en stund extra för att komma på bästa möjliga lösning.
Gamla sorten är inte så vidare psykologiska och lite klumpiga i sina uttryck men har en enorm erfarenhet och kunskap.

När vi tänkt på praktiken och att vara på sjukhus har man nog föreställt sig en annan bild trots allt.
Det är en väldig hierarki, på många olika fronter, värre än jag trodde att det var faktiskt.
När läkarna kommer in på rond så reser sig sköterskorna för att läkarna ska få sitta. Redan där visas status.

Det finns även en annan sorts rangordning, läkare sinnsemellan. När en manlig läkare kommer så bistås dom med stetoskop eller annat de kan behöva, de springs och hämtas handskar medans om det är en läkaren av den kvinnliga sorten heter det "handskar finns utanför dörren".
Det här är nåt som sker omedvetet tror jag. Men som vi ny-isar kan se rätt tydligt. För mig kommer det naturligt att inte behandla dem olika och jag hoppas att det är dit vården är på väg.
Mot en mer jämlik arbetsplats.
Det är en lång väg kvar. (Inte minst lönemässigt), men jag hoppas på en positiv framtid. Jag vill hålla tron uppe för mitt framtida drömyrke :)
Jag tror en förändring är på väg.
Visst är våra yrken väldigt olika inom det stora sjukliga huset men vi kämpar ju ändå mot samma mål och jag hoppas att synen mer och mer blir att vi inte skulle klara det utan varandra.

Ibland svarar inte läkarna när jag hejar på dom.
Ibland svarar inte "dom-som-plockar-in-kläder-och-fyller-på-förråd" när jag hejar på dem, utan tittar bara på mig och ser sig förundrat omkring, innan dom tittar i marken.
ojojoj... Turligt nog är detta inte vanligast förekommande men det händer. då och då.

Tog mitt blodsocker idag. Har knappt vågat ta det för jag är så nervös att jag äter för mkt candy så att min kropp håller på att dö av sockerchock. Men jag låg bra, så jag firade med en liten bit choklad :) eeeh... ojdå.

Vi blir alltid så hungriga innan lunch att samtalsämnet ofta hamnar kring mat.
Idag fick jag reda på att det finns folk som äter bacon till blodpudding. 
Oh my god.