lite besviken.
Det är lixom alltid en fråga om jämförelse.
Om jag inte hört hur bra mottagna och hur respekterade mina övriga kurskamrater blev på sina praktikplatser och Om jag inte hört hur bra och varför dom trivdes så bra på sina ställen skulle jag kanske inte inse mitt ställes brister lika mycket.
Eller jo.
En viss stämning, omöjlig att sätta fingret på, känner man bara.
Jag önskar att de gjort allt för att få oss att trivas, för att få oss att älska yrket, för att få oss att bli the best we can be och ge oss en underbar första upplevelse.
Jag vet att det är en bra chans dom ger oss, och att jag lär mig otroligt mycket. Det är jag tacksam över. Det är inte det att jag hade alldeles för höga förväntningar och nu känner mig besviken över det, för alla mina förväntningar har faktiskt infunnit sig.
Jag har fått sätta pvk, blanda antibiotika, sätta dropp, ta venprov, ha patientansvar, skriva anteckningar, epikriser och anamneser, gått rond och fått hålla i den, gett rapport.
Jag har fått göra allt jag ville träna på och mer därtill, fått se hur det går till, fått mer insikt i yrket (och jag längtar...).
Jag bara önskar att de även kunde ge mig känslan i det hela. Att de kämpade med varandra och inte emot, för sånt känns så tydligt i en grupp. Speciellt i ett yrke som så starkt bygger på sammarbete.
Vi pratade med vår lärare idag och tydligen har det även tidigare varit problem. Synd, för vissa är så otroligt bra där. omtänksamma, lyhörda, ödmjuka, duktiga och bra på balansgången mellan att ge ansvaret till nån samtidigt som man har det kvar. Precis som en handledare skall vara.
Det måste ligga nåt annat problem i botten för att stämningen skall vara såhär. Vi ska visst inte ta åt oss heter det... så nåja.
Men det är synd.
Synd för dom. Synd för oss. Det här är vår första "riktiga" praktik och jag hade sett fram emot den, men jag känner mig...besviken. snuvad på nåt sätt.
Men för att se något positivt i allt detta så vet jag hur det känns att komma som praktikant. Jag vet hur man känner och hur man vill bli bemött.
Och jag vet att när jag sitter på fikat och säger sånt, som ni sa idag, då har jag slutat inom yrket för flera år sedan.
Vännen...
Skit i de där jävla inkompetenta idioterna, de fattar ingenting om hur man för sig i utlärande och pedagogiskt syfte och kommer själva bli lidande i längden av hur de behandlar er praktikanter. Ett psykosocial roll är alltid det viktigaste i en grupp lr ett team och kan de inte hantera den punkten på avdelningen där du praktiserar så får de finna sig i att vara "svartlistade" och kanske inte få ngr praktikanter fortsättningsvis. En skarp insändare med uthägning av både för och efternamn på personerna som behandlat er illa när eran praktik är över vore lämpligt anser jag. Det brukar i varje fall ge en slags reaktion. Och i och med att problemet tydligen verkar vara känt sedan tidigare så kan dt vara enbart nyttigt för personerna i fråga att få sig knytnäve i magen.
Synd bara för de personer som faktiskt är bra på den där avdelningen...
//Mvh. Patrik.
