schysstapuckar...
Blä. kändes helskumt att vara tillbaka i skolan, var så sjuk längesen. Tur vi bara var där i knappa 3 timmar :)
Vi gick igenom kursen, kommande tenta och hur c-uppsatsen sen kommer bli. Känns så stort allting..hur ska detta gå?
Fattar ingenting av dom såkallade delmomenten heller, lixom vad det är tänkt att vi ska göra innan själva uppsatsen.
Suck. Förstår inte att skolan jämt ska krångla till allting!
Men det brukar ju förstås alltid kännas sjukt rörigt första dagarna.
Ja sen kände jag att vi måste reda ut vårat dilemma om att vi inte får vara 3 stycken som skriver tillsammans. Vi hade ju lixom planerat det så, och allt var frid och fröjd tills vi fick veta att man bara fick skriva två och två!
Vi var och pratade med huvudläraren men fick blankt nej, så det var bara att börja tänka om. Men ingen ville skriva ensam eftersom det blir dubbla jobbet PLUS att man inte har nån att reflektera artiklar och tillvägagångs sätt med. För att inte prata om hur sjukt isolerad man blir...
Jag hade iaf först för väldans längsen bestämt att jag skulle skriva med en tjej, sen så utökades denna grupp då till tre personer.
Vi visste ju inte då att man bara fick vara två så vi har faktiskt inte tänkt på detta alls förrens för ett par veckor sedan. Men då idag tyckte jag att vi faktiskt fick komma till skott och bestämma nåt. Ingen ville ju såra nån eller så, men vafan vi stod typ i 10 minuter och ingen sa nåt så jag kände att jag nog måste dra igång diskussionen.
Jag fick tillslut fråga dom rakt ut hur dom ville göra och då kröp det väl lite fram att dom skrivit med varann förut och det funkade bra då... men jag fick lixom släpa ut resten av orden. Att dom helst ville skriva med varann.
Jaha, rejäla lågstadietakter att först bestämma en sak och sen inte ens våga berätta att man inte vill så längre...ojwoj vart är världen på väg?
Ja så nu ska jag skriva ensam. Visst finns väl andra också men känner bara att nu får det vara nog. Går säkert bra att skriva ensam också.
Kanske t.o.m kan vara rätt skönt, kan man ju disponera sin tid som man vill lixom.
Men det känns jävligt jobbigt just nu speciellt när alla säger att man ska försöka vara två för allt blir så svårt annars....
Men nu är det som det är, schysst nog, men det måste gå.
Måste ju erkänna att jag blev rejält sårad, eller ledsen, kanske mycket också för det känns så jobbigt att vara ensam. Sitta ensam på opponeringen och så...men det måste gå. Jag får väl tuffa till mig lite ;)
Nåväl, efter att ha gråtit ur mig lite i en ny renbäddad säng som Patrik fixat medans jag var i skolan *snäll* och med lite löften om hjälp/stöd och en och annan kram så kändes det lite bättre. Vi åkte ut och köpte pepparkakor och glögg och saffransbullar och mumsade på istället. Lite Mario gjorde också susen :p
Nej nu får man ta nya tag och komma på att det faktiskt säkerligen går bra att skriva själv också.
Ska bara komma på ett ämne... integritet ligger högt på listan.
